Efter en gårdag fylld av depp och till och med lite hulkande gråt kan denna dag beskrivas som att sväva på rosa fluffiga moln. Det är spännande det, att man kan gå från att vilja kasta sig framför tåget på sekunden till att bara skrika ut kärlek till varenda människa. Att något kan göra en så glad att humöret, hela livet är det bästa man vet. 

 

Det är ingen hemlighet att jag vill flytta till Stockholm. Jag tycker (riktig klyscha) att falkenberg är för litet. Har man levt i Melbourne i nästan två månader samt rest runt och sett sig omkring så är det faktiskt så. Nu vill jag hitta på något annat. Men besvikelse efter besvikelse (kom i exakta sekunden jag skrev detta en ny besvikelse, tur jag är så pass glad att de inte ens kändes) orkar man knappt mer. Jag är inte den som ger upp. Men jag kan bli riktigt jäkla deppig. Jättedeppig. 

 

Jobb här hemma börjar ordna sig, det kommer in mer och mer. För en 20 årig tjej som lever på 1500 kronor och vill flytta är det guld värt.

 

Nu ska jag kika runt lite på bloggar jag följer utan någon oro för jag har äntligen kommit en liten bit på vägen. Men tack mina älskade vänner att ni alltid finns där och gör mitt liv så mycket bättre!